Jättefjärilen som igår kväll landade på taket av jordkällaren. Det måste vara en släkting till den som fladdrar ovanför grannens lilla land. Nu är det bara att hoppas på larver så det blir riktigt många. För visst blir man lycklig av fjärilar. Jag kan aldrig tro att en enda människa skulle ha något emot dem. Till mina grannar kan jag bara säga "Tusen tack för att ni sprider glädje".

Idag är det flyttdag för lilla prinsessan Aysu. Nu kan vi bara hoppas att hon får ett lyckligt och bra liv. Och visst kommer hon bli saknad. Men kanske träffas vi på utställningar framöver.

Allergin fortsätter. Man kan bli galen när näsan rinner och ögonen kliar. Men om det bara blir lite varmt nu så ska det väl bli fart i naturen så det här går över.

Att hålla reda på dagarna är inte så lätt. Det känns som lördag mest hela tiden, tycker jag. Men nu ska det väl vara slut på klämdagar.

Om än väldigt tveksamt. Den tycker väl inte heller att det ser ut som maj månad. Regn idag igen.

Promenaderna går inte så bra idag. Har man glasögon så vet man inte riktigt var man befinner sig och inte ser man de vilda djuren heller. Vansinnigt irriterande. I skogen gick inte att gå. Det var alldeles för mycket vatten. Efter vägen var inte heller så lyckat med alla långtradare.

Hästarna står inne idag. Alldeles innan grannen kom igår så lyckades gamla Brúnn krångla in sig i tråden så den gick av och flertalet stolp rök. Så det måste tråcklas ihop innan jag kan ta ut dem igen. Inte så lockande i detta väder med lera halvvägs upp på benen och glasögon utan sikt. Halt blir det ju också.

Varför blir det inte sommar? Maj månad brukar ju vara den allra vackraste och varmaste på hela året. Flera av mina vänner befinner sig idag på utställning. Hoppas de små hundarna har lärt sig att simma. Att visa pälshundar i regn är inte roligt precis. Det kan vara svårt att avgöra vad det är för ras när alla ser ut som skurmoppar. Hoppas innerligt att det går bra för dem i alla fall.

Solen strålar, fåglarna sjunger och småbjörkarna börjar skifta i grönt. Vågar man tro på det här?

Idag ska jag försöka hämta hö. Man vet aldrig hur saker och ting slutar nu för tiden så det är bäst att säga försöka.

Så har jag då en spekulant på prinsessan Aysu. På fredag morgon far vi till veterinären. Det mesta brukar ordna sig. Men visst kommer det kännas tomt om hon flyttar. Den här rasen är ju så otroligt snäll mot allt och alla. Och då Aysu traskar i hälarna på mig hela dagarna så är hon både lugn och trygg. Kort sagt en jättetrevlig hund. Hon kommer nu till en uppfödare där hon får sällskap av en något äldre mittelfröken så hon behöver inte känna sig bortglömd. Jättekul, för då blir hon visad på utställning och kommer ut på lite äventyr. Än en gång måste jag säga att det är en fantastiskt trevlig, vacker och vänlig ras. Vilken tur att jag fick i uppdrag av en vän att kolla upp rasen. Annars har jag aldrig hittat dem. Mycket märkligt egentligen då jag ställt ut islänningarna i alla år i samma ringar men aldrig sett rasen. Hur som helst så får jag vara nöjd med den här kullen. Mycket fina valpar som kommer göra bra reklam för rasen.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Tidigt i morse lyste solen. Nu ser det mörkt ut. Och ännu behövs både täckjacka och långkalsong på promenaden, som inte känns allt för trevlig i både vind och blöta. Man kan ju undra hur sommaren blir? Om det blir någon. Det mesta känns ganska så tröstlöst just nu. Det var inte länge sedan som jag längtade efter utställningssäsongen. Nu är den här men jag har ännu ingen hund anmäld. Det har blivit för dyrt för min tomma plånbok. Den innehåller nu endast gamla kvitton. Konstigt att man aldrig plockar ur dem.

Jag försöker att i långsamt tempo utföra någonting, det är sååå tråkigt. Mycket som jag vill göra men klarar inte av det riktigt. Det är det här med värken och pengar, förstås. Man är ju inte lika hurtig och frisk som man varit. Undrar om jag börjar bli gammal?

Prinsessan Aysu är fortfarande kvar i familjen. På gott och ont. Hon är en helt bedårande liten tös. Men jag har inte råd att ha henne kvar. De där pengarna fattas jämt. Måste lämna in bilen på reparation nästa vecka. Hur jag nu ska ha råd med det? Sedan är det ombesiktning också innan man får körförbud. Alltid ska det vara något. Alla ni som tror att man blir rik på hunduppfödning, tänk om.

NYA BILDER PÅ MALVA

Jösses Amalia vilket väder! Storm! Är det inte det ena så....

Grannarna hann nätt och jämt åka så blev himlen mörk och kylan kom tillbaka. Och idag är det storm, ska det aldrig gå över någon gång? Var har årstiderna tagit vägen?

Lite kan det ju få blåsa så det torkar upp. Men inte full storm. Det här är hopplöst. Det enda man vill och kan göra är att sitta under filten. Då går man deffinitivt inte ner i vikt. För man måste ju tugga på något när det hela tiden lagas mat på Tv. Så kommer de där "gå ner i vikt" programen och genast mår man ännu sämre. Märkligt att de ska varva mat och gå ner i vikt hela kvällarna. Däremellan är det olika vinreklam. Är man inte beroende av mat och dryck så är det banne mig inte långt borta. För visst ser det gott ut. Vi har ändrat livsstil efter Tv, helt klart. Vi svenskar har mig veterligen aldrig druckit vin till maten på en vardag. Nu dricks det vin både före, till och efter maten mest hela veckan. Hur ska detta sluta?

Nej, heja våren! Nu vill vi ha varmt, sol och blommor.

Detta var nog det mest osammanhängande jag har åstadkommit.

Jösses så det har regnat! Igår kväll då jag skulle natta hästarna blev det översvämning i mina stövlar. Vattnet hinner ju inte rinna undan.  Just nu är det uppehåll, men det ser mörkt ut. Det blåser riktigt ordentligt så det är troligt att träden faller nu när det är så blött. Det finns ju ingenting som håller emot. Hopplöst med pälshundar i detta väder. Det blir lika lortigt inne som ute. För att inte tala om doften av blöt hund överallt. Enda trösten är att man inte är ensam om eländet.

Hagen liknar mest en sjö. Bäcken ser ut som ett floddelta. Jag fryser, nyser, snorar och kliar mina ögon. Inte roligt längre. Allt är blött, blött. Småhundarna måste snart gå i simskola för att klara sig.

Men det börjar bli grönt i alla fall. Snart ska man börja klippa gräsmattor. Om det torkar upp någon gång vill säga. Börjar så smått fundera på att emigrera. Frågan är vart?

Jag talar om vädret. Rätt som det regna så kom det en skur. Om ni förstår vad jag menar. Allt är fortfarande blött och kallt. Kanske blir det bättre när grannarna kommer. De har haft tur med vädret hittills i år.

Annars händer inte så mycket idag. Än så länge är det väl bäst att tillägga. Man vet ju aldrig.

Allting är blött, blött, blött.

Igår stod jag och pratade med vår egen älgko i hagen. Med ett avstånd på ca 4 meter pratade vi en lång stund innan jag lämnade henne ifred. Ännu ingen kalv som gick i hasorna. Men hon hör till flocken och känner sig trygg. Det är bra det. Inte ens jag är rädd. Vilket är oerhört märkligt då jag har enorm ko och älgskräck. Men som sagt, hon hör till flocken.

Resten av svalfamiljen har anslutit sig och nu gäller det att ducka när de kommer seglande. Det känns bra att de klarat sig ett år till. Familjemedlemmar de också.

Tranorna trumpetar i högan sky och när de kommer flygande på låg höjd får man flytta på sig. De ser lite klumpiga ut med sina stora tunga vingslag.

I rabatten har blommorna tagit stryk av snön. Tulpaner är avbrutna, liksom pingstliljorna. De mindre påskliljorna har frusit ihjäl och det ser allmänt bedrövligt ut.

Idag har jag redan hunnit med att besikta bilen. Det gick åt fanders riktigt. Det räcker mer än väl att tanka eländet. Men vad gör man utan bil?

Sent igår kväll, när hästarna skulle få sitt hö, så var hon där. Den första svalan! Nu väntar jag på resten av familjen. De var många som flyttade söderut i höstas och de kommer alltid tillbaka. Hoppas nu att resten av familjen kommer fram helfjädrade. Nu är det vår!

Snöhögarna minskar på höjden och grönt gräs tittar upp. Bladens knoppar spricker och snart skimrar allt i ljust, ljust grönt. Men oj så mycket jobb det blir.